Förstår mig inte på folk idag??

Varför ska man skynda sig göra en massa inom en viss tid?

Djur, Hus och BARN..m.m.

Man har ju hela livet på sig varför skynda sig??

Dom som blir föräldrar idag blir bara yngre och yngre nu för tiden, VARFÖR??

Man blir ju så bunden om man vill göra saker..

Finns ju så mycket man kan göra utan allt de där, man missar ju hur mycket som helst.

Resor, Äventyr, Bergsklättring m.m med andra ord LEVA LIVET.

Kan någon förklara för mig varför man ska skynda sig?? Tycker att alla idag är så himla unga och skyndar sig skaffa allt och sen är dom bundna och sen kommer de "ÅÅ va ja skulle vilja göra de och skulle vilja ha gjort de men de går inte nu"

Jag är ingen barn människa alls tycker inte alls om dom. Förstår mig inte på människor som tycker allt är så gulligull med barn.. Hur dom är söt i sina rosa prinsses klänningar.. ja hatar allt sånt, glitter och sånt på barn kläder ser inget gulligull med de??

Sen är dom fan överallt de är som en bakterie som sprider sig fortare och fortare.. Sen plus på att blir ja så grymt irriterad på dessa föräldrar som inte kan ta hand om sina barn som springer runt i affärer och förstör varor och slänger dom och föräldrarna säger bara - Nämen ojdå.. och går vidare och låter dom hålla på?? SKAFFA INTE NÅ DU INTE VILL HA ELLER INTE KAN UPPFOSTRA.

Finns ju dom som skaffar barn för att rädda sitt så kallade förhållande de fattar ja inte heller om de redan är DÅLIGT/SKIT rättare sakt då är de inget att rädda, blir väl en lite lycka för några månader men sen kommer nya problem och ännu mer skit rättare sakt de blir värre och sen går ni var sin väg och då har ni ett barn som ska hålla på  fara fram och tillbaka mellan er??

Sen finns de dom föräldrarna som super,knarkar eller misshandlar och förstör på det sättet också deras barn varför vill man att ett barn ska behöva uppleva något sådant?? Och om dom får uppleva de hemma med sina föräldrar så blir dom förflyttade till fosterfamilj är de bättre?? Hur tänkte man där när man ville ha barn från början, hmm.. nä vänta de kanske inte var planerat.. men vilken överasking..  Sen kommer den frågan, har NI tänkte över de här nu, -jodå vi ska ha barn.. visst de finns dom människorna som har en underbar familj, som barnen är väluppfostrade och har de bra men sen finns de även dom som har de skit och de va ändå noga tänkt över fast de inte va planerat..

Om man nu skaffar sig barn så ska man väl va delaktig till allt som händer under deras uppväxt tillexempel om man tar dom till en lekpark, leoslekland m.m så ska man väl va med och ha lika roligt med dom eller?? Ska man sitta och titta och inte alls va bryd, lämna dem i en leklåda och vänta att de är klart så man kan gå och ägna sig åt nå annat man inte vill göra med dom?? Är de rätt.. hmm.. nä inte enligt mig. Nu kommer alla dom här "men ja kan inte för ja har ont där eller där".. tycker ändå man kan visa att man är delaktig i sitt barns liv och uppväxt om man nu har skaffat ett eller tio.

Som sakt förstår mig inte på människor som skyndar sig med specielt BARN vissa människor ska bara inte ha barn så är de bara.

De är samma med djur man ska inte skaffa sig ett eller flera om man inte har tid eller bara vill ha ett för syn skull.. Och även här inte för att man vill rädda ett förhållande som sakt kommer NYA PROBLEM.

Sen finns de även dom missfoster som skaffar barn och djur och låter sin irritation gå ut över dom så dom blir misshandlade eller sexuellt utnyttjade?? va är de för fel på dom människorna??

Känns som att ja aldrig kommer bli en barn människa, när vet man om man är redo??

Blir bara äcklad av att tänka på de..

Kärlek, varför är de så svårt när de ändå är så lätt??

Varför är de så lätt för vissa människor att hitta kärlek??

Man har allt framför sig men ändå backar man, varför??

Varför vågar man inte ta steget.. man vet egentligen inte va man ger sig in i helvete eller himmlen..

Vissa vågar ta den chansen oftare en andra.. medans andra tvekar.. Varför tvekar man varför??

Varför känns de så bra att vara själv men ändå inte??

Alla vill vi ha någon som bryr sig lite mer en alla andra..

Som finns där varje dag..

Som kryper nära dej och håller om dej hela natten..

Som är med dej när du ska ta svåra beslut..

Som alltid står vid din sida vad som en händer..

Som säger dom där tre orden som får ens hjärta att börja brinna på nytt..

Detta ständigt sökande men när vi väl hittar så tvekar vi...??

Har lite funderingar som gått igenom mitt huvud några gånger..

Vi människor varför tar vi åt oss av andras tycke/tänke eller hur dom gör saker och ting?

Varför finns de vissa människor som tar åt sig mer en andra och endel knappt inget alls?

Hmm.. Vissa saker berör ens hjärta men vissa inte alls.. Saker vi förnekar själv inom oss kan berör ens hjärta.. för att se sanningen som vi gömt bakom oss den tar vi åt oss av även om vi inte vill..

När människor ljuger eller snackar skit, va har dom att leva på?

Dom som Ljuger dom gömmer sig bara bakom deras egen sanning, för de är något dom vill glömma för alltid, men de går inte spelar ingen roll hur många vägar du bygger upp bakom dej.. kanske inte alla men dom som känner dej ser igenom dom rätt fort.. för alla andra tar de lite mer tid men dom ser igenom de också till slut.. Och på den tiden hinner du ljuga om en hel del, men i slutet står du ändå själv...

Människor som Snackar skit om andra har inget annat att leva på.. deras värld kretsar bara runt att få veta något nytt att förstöra och sprida ut och säga att de är värre en vad de är.. Hur kan man tycka detta är kul? Kul? hmm.. nja hur kan man tycka de.. Tror de är mer som ett beroende..  för dessa människor måste ju ha ett väldigt ointressant liv som måste hela tiden kretsa runt andras.. Eller ja vet inte bara de ja funderat på..

Visst alla människor snackar med de finns många sätt att snacka.. Sen är de skillnad också om man är en Falsk människa och spelar en roll hela tiden.. Eller en Ärlig människa som säger va de tycker och tänker och gömmer sig inte bakom någon väg.. Som sakt vissa människor klara inte av männsikor som är Ärliga för då kommer sanning ut flera gånger om..

Spelar ingen roll va du gör

Spelar ingen roll vem du är med

Spelar ingen roll hur mycket du gör för att glömma

Spelar ingen roll hur mycket du dricker

Spelar ingen roll hur långt bort du åker

Spelar ingen roll hur långt de går

De går Aldrig att fylla ett tom rum i ens hjärta.. de kommer alltid finnas där fast de kommer nya.. Dit minne glömmer ALDRIG, de finns alltid där va du en gör..

Men på grund av detta tom rum, blir vårt hjärta till is och vill aldrig smälta igen..

Varje gång detta händer blir vårt hjärta till is fast man önskar ibland att man kunde få brinna.. Spelar ingen roll va alla andra säger de är bara en sak du vill höra egentligen.. men varför sitta och vänta på något du vet att du aldrig kommer få höra?

Varför kan man inte bara va ärlig och säga som de är, man lever bara en gång varför missa den chansen då.. du ångrar dej ju bara i slut ändan att du aldrig sa nå.. för en dag är de försent och då hann du aldrig säga de som tryckte på dej då..

Funderat på lite allt möjligt..

Alla har vi olika mönster på hur vi hanterar saker och ting.. Men vi vet att inga av dom är lika varandra.. Men vi gör dom ändå för att klara av livet, rättare sakt vårat självförsvar för att kunna klara oss själv..

Fast vi själva inte märker de så betyder de att ingen annan gör del heller andras ögon ser mer en en själv.. Då är de tur att de finns människor i ens liv som säger de till en va man gör för fel eller på vilka sätt man hanterar saker på.. Man kunde kanske kunde ha gjort så här istället.. så hade du kanske inte hade gjort som du gjort eller tänkt som du tänkte..

Alla behöver vi få höra de från någon annan innan vi innser de själva, de är ju sjukt att man aldrig innser saker själv? Eller så gör vi de men tar inte åt oss lika mycket som om någon utifrån säger de..

Man kan beskriva Äkta Kärlek på många sätt

Äkta Kärlek är som en regnbåge så vacker och underbar och så sällsynt, man vill aldrig fara därifrån.. Dess vackra färger som vissa aldrig förlorar, dom fortsätter bara lysa starkare.. Men för andra bleknar och försvinner helt eller försvinner men djupt under finns färgerna kvar om du tittar riktigt noga bakom alla dom molnen.. För vissa tar aldrig regnbågen slut den fortsätter bara på andra sidan hand i hand.. För vissa så hinner man gå på den, gå långt tillsammans men helt plötsligt tog den bara slut..eller delades av att vissa färger slocknade, men man känner att dom är kvar i vinden när man står vid graven.. Sen finns de vissa som aldrig har ståt på regnbågen, och kanske aldrig kommer stå heller..

Spelar ingen roll hur stor vägg du bygger upp och sätter alla dina problem bakom eller sätter allt i en ryggsäck och stänger igen den..

Du kommer alltid ha med allt på dina axlar, spelar inge roll hur många gånger du ljuger för dej själv problemen finns ändå där..

Men vi människor är ju så, när vi mår riktigt dåligt så ljuger vi gärna ihop något för att sanningen är för hård att tackla själv.. Men i slutet innser vi ändå att de gjorde inte saken bättre.. Den jobbiga känslan finns ännu kvar..

Allt vi tycker är tungt, som får oss att släppa en tår, som får oss att må dåligt, som får oss att känna en saknad/tomhet,som får oss att känna sig förvirrad, som får oss att känna sig irriterad men ändå med gråten i halsen.. Allt sånt sätter vi i vår rygsäck eller bakom väggen vi byggt upp..

Varför klara man inte alltid av sanningen?

När vi tjatar om att få höra sanningen varje dag?

Men de är skillnad på oss människor, endel uttrycker sig och säger va dom tycker medans endel är helt tyst.. En sak har vi gemensamt innerst inne vill vi alla höra sanningen hur hård den en är..

Älska Glömma och Förlåta

Det är livets stora gåta,

Den som Älskat kan ej Glömma,

Den som Glömt ej Älskat har,

Den som Älskade och Glömde,

Visste ej vad Kärlek var

Alla stör vi oss på något hos alla vi känner. Men alla är vi olika på våra sätt.. Vissa får aldrig veta varför dom blir behandlade som dom blir på grund av de dom andra  stör sig på..

Fick höra många visa ord från en som stor mej nära..

Lika bra att säga precis de du tycker och känner för annars kommer människa aldrig förstå.. De behöver bara räck med få ord och sen är de bra..bättre en inga alls..

För om man inte säger de så går vi oftast och funderar på de inom oss men gör aldrig något åt de..

Direkt de är något va de en är litet, stort, löjligt ja vad som helst så lika bra att säga de direkt..

Man lever en gång varför då mista chansen att kunna förlora allt på grund av de här?

Jo vissa saker känns som att de går inte att säg, beror ju på va man är i för situation, men som sakt de är aldrig fel egentligen att va ärlig och säga som de är.. då får man ju bara ta konsekvenserna sen om de ens blir några..

Ibland kan man behöva höra andras tankar för att man ska förstå bättre..

Bättre att höra andras tankar så fort som möjligt en aldrig

Vi tänker sällan på vad vi har

Men alltid på vad vi saknar

Något som har dött kan tydligen börja leva igen.. Fick bevis på de i morse.

En blomma ja hade med mej när ja kom hit var helt död fanns inget liv alls tog inte alls åt sig vatten de var helt slut med den.. Tänkte den där får ja slänga sen men de är ett senare problem men gav den vatten och för någon dag sen så ser ja att den fått 2 nya knoppar och imorse hade en av dom slagit ut..

Så något som har helt dött kan börja leva igen och börja blomma ut på nytt..

En dag i taget det räcker

vänd dig inte om

och sörj det förflutna

bekymra dig inte

för framtiden

för den har ännu

 inte kommit

lev i nuet och gör

de så underbart

att de blir värt att minnas